Titel: The Founder
År: 2016
Genre: Biografi, Drama, Historisk
Längd: 115 min
Regissör: John Lee Hancock
Medverkande: Michael Keaton, Nick Offerman, John Carroll Lynch
7,2/10
Ray Kroc är en misslyckad försäljare, som en dag träffar bröderna McDonalds och övertygar dem till att starta en resturang franchise tillsammans. När deras ide blir mer och mer av en succé, kämpar Ray för fullkontroll av företaget. Drama, stämningar och brutna kontrakt ligger i grunden till dagens globala imperium, McDonalds.
FÅR EN ATT TÄNKA EFTER
Med varje ny film han gör, börjar jag bli mer och mer fascinerad av regissören John Lee Hancock. Jag skulle beskriva hans stil som simpel realism. Största delen av handlingen och spänningen ligger i dialogen, som i sig, är väldigt simpel och direkt. Jag kände detta när jag såg hans film Saving Mr Banks, som handlar om ett annat globalt imperium, Disney. Själva handlingen var om filmatiseringen av Mary Poppins och de problem som dök upp. Hancock gjorde ett utmärkt jobb i den filmen, inte bara med den kreativa processen, men också med hur sanningsenlig den var. Läser man på om den riktiga händelsen, kan man se att han höll sig väldigt trogen till källan. Vilket jag känner att han gjorde i den här filmen också. Ray Kroc blåste Bröderna McDonalds, och han gjorde det genom de hemska metoder som syns i filmen. McDonalds historia är ingen vacker, men den är perfekt för en filmatisering.
Om man går in på manuset i säg, så är den som sagt väldigt trogen till den sanna berättelsen. Men den är också väldig underhållande, för dem som är intresserade i ämnet. Det händer inte så mycket, utöver dialogerna som kan bli lite intensiva. Vilket är konstnärligt och realistiskt, men kanske inte helt kommersiellt. Jag har kanske fel, men jag känner att den alldagliga konsumenten troligen inte kommer gilla detta. Huvudpersonen är inte närhet av trevlig och ju längre in i filmen vi kommer få vi se hur falsk han är. Det har skett tidigare att filmer har ”elaka” huvudpersoner, men då brukar man komma närmare karaktären längre in i berättelsen. Man får en förklaring till deras beteende och man relaterar på något sätt. Men det gör man inte här, Ray Kroc är lika korrupt som han låter. Detta är en relativt ny algoritm till att berätta en berättelse, och jag tycker att det är uppfriskande. För mig funkade det den här gången, troligast pågrund av att det handlar om McDonalds, som har varit väldigt kontroversiell de senaste åren. Summering, är det ett väldigt ärligt manus som ger bröderna McDonalds en chans att berätta sin historia, och vad som egentligen hände. Skådespelarna gjorde ett utmärkt jobb, men jag tycker dock ingen stack ut. Varken på ett dåligt eller på ett bra sätt – medelnivå helt enkelt.
Avslutningsvis var det utmärkt jobb av regissören John Lee Hancock, som har en stil han håller sig till. Jag vet inte om han har samma grupp av människor i varje film han gör, men jag tycker speciellt kameraarbetet har samma ton och liknande färgkombinationer som Saving Mr. Banks. Jag skulle beskriva detta som ”sagoliknande” toner, man får känslan att man är i en berättelse. Vilket får en att fördjupa sig mer i filmen, och ger också en djupare inpakt när man söker på filmens handling, och märker allt var sant. Vilket är som sagt bra, men det drar också ner filmen lite. Sanningen är inte alltid helt underhållande eller borde bli bemött, då det kan leda till lite utdragna dialogscener. Filmen är inte perfekt, men har fler plus än minus.
Även om den här filmen inte kanske är för den alldagliga filmtittaren, så tycker jag att man ska ge den en chans.
Mackans Film 